en kristens bekännelser

En kompis till mig sa häromdagen att han gärna skulle plugga filosofi men att han är rädd att han skulle bli så deprimerad så han hellre är lyckligt ovetande. Jag tyckte av bara farten ungefär samma sak, men när jag tänkte på det kom jag på att det inte stämmer. När man väl har lärt sig någonting ångrar man det sällan, oavsett vad det för med sig. Idag på Oas festhögmässa funderade jag på om jag hellre hade varit utan de jobbiga månaderna som jag hade för ett tag sen när allt med Gud bara försvann. Jag kom fram till ett nej. Hur jobbigt det än var så vill jag inte vara utan det. Jag vill inte tillbaka till den lite mer naiva tro jag hade innan jag började ifrågasätta allting. Även om vissa grejer inte har varit så kul att tänka på så bär jag hellre med mig de erfarenheterna än är utan dem.