en kristens bekännelser

Jag ska dock säga en sak idag. Mona Sahlin får kritik för att hon åker till Mallorca nu i helgen när det är kyrkoval. Det skulle tydligen vara ett problem, för hon borde vara på plats vid en sådan viktig händelse. Ursäkta mig, men vad i hela fridens namn har Mona Sahlin med kyrkovalet att göra? Hon styr samhället, inte kyrkan. Jag blir så arg!

"Jag hatar de ondas skara och sitter inte i lag med gudlösa män."

Psaltaren 29:6

Det där med umgänge har jag funderat på. Vad betyder en sådan här vers? När jag läste den psalmen fastnade jag direkt för den. Jag kände att den hade något att säga mig. Jag tror att den betyder att det kan vara svårt att behålla fokus om man bara omger sig med icke-kristna personer. Att undvika de som är gudlösa är ganska korkat - hur ska fler då kunna bli kristna? Att sitta i lag med tycker jag snarare låter som att bli förtrogen med. Det är svårt att hålla sig nära Gud om ingen i ens närhet gör det och det är ännu svårare om man inte kan prata med någon om honom.

En sida av mig skriker att detta betyder att kristendomen bara håller så länge man håller varandra om ryggen. Jag är inte säker på att det är sant. Relationen till Gud är inte vanlig. Det är inte som mänskliga relationer. Att leva nära Gud innebär inte bara att försöka be och läsa Bibeln utan också att försöka hålla sig till det som är gott i skapelsen. Jag menar absolut inte att icke-kristna kompisar tillhör det dåliga i skapelsen, men de kan leda en in på det som är ont. Det kan i och för sig kristna människor också göra, men de har en annan strävan. Det är svårt att gilla pop när alla runt omkring en lyssnar på jazz. Först tror man att det går, men ens umgänge påverkar en mer än vad man tror. Dessutom är det viktigt för mig att kunna prata om min tro med mina vänner, eftersom den betyder mycket för mig. Det är hur man än vrider och vänder på det svårt med gudlösa kompisar. I alla fall för mig.

(Användningen av ordet gudlös är inte nedsättande. Om man inte tror på någon Gud är man ju faktiskt per definition gudlös)

Genom den här teorin tycker jag att Jesus blir ett pucko som bara råkade ha bra saker att säga. Dessutom har han och hans omgivning gjort en gigantisk bluff. Om detta stämmer är jag grundlurad, men när jag tänker efter kan jag bara inte köpa det. Varför har ingen genomskådat detta tidigare? Hur kan en man vara så smart och få så många följeslagare som Jesus om det bygger på en faderslängtan? Varför gjorde inte Maria något? Hon borde inte ha låtit sin son dö på korset för något hon sa på skoj när han var liten. Det borde ha funnits någon skriftlärd som kunde läxa upp en Jesus som endast var mänsklig. Han var ju ändå en enkel snickarson. 

Nej, det blir knäppt. Jag tror att Ola Salo är ute och cyklar. Långt bort.

En god vän till mig skrev på sin blogg (torstenborsten.blogspot.com) att hon inte orkar bry sig om alla regler som finns i Bibeln utan gå på vad hon själv känner. Resonemanget är ungefär att Jesus säger att man blir räddad genom sin tro och inte på grund av sina gärningar och därför kan man göra saker som Bibeln inte tar ställning för (till exempel att flytta ihop innan man gifter sig eller att skilja sig).

Jag tror att det är viktigt att ta med i beräkningen att Bibeln är skriven för 2000 år sedan och att vissa delar är ännu äldre. De levde i ett annat samhälle då och vi kan inte göra allt precis som dem. Samtidigt tror jag att Bibeln är inspirerad av Gud (2 Tim 3:16) och då kan jag inte kasta den på sophögen därför att den är svår att förstå. Kristendomen är en allt-eller-inget-filosofi. Antingen finns Gud eller så finns han inte. Antingen har vi gått på den största bluffen i världshistorien eller så är vi räddade till evigt liv. Antingen är Bibeln Guds ord eller inte. Om Bibeln är Guds ord till människan - vilket kristendomen alltid har trott - så borde vad som står där få stor betydelse för våra liv. Om Bibeln inte är Guds ord kan man strunta i det. Om Bibeln delvis är Guds ord men också innehåller en massa saker som människor har tagit med utan att Gud ville det och saker som inte gäller länge så har i alla fall jag problem. Hur vet jag vilka russin jag ska plocka ur kakan? Hur vet jag vad jag ska lita på i Bibeln och inte? Jag har hört att det som Jesus säger måste ju åtminstone vara från Gud. Då kan jag stryka mycket av det som står i Bibeln, för Jesu repliker är ganska få. Det alternativet som jag kan leva med är att Bibeln helt och hållet är Guds ord. Man kan inte rucka på vad som står där. Vi ska självklart inte stena folk som jobbar på söndagen - i Nya testamentet upphävs lagarna i Moseböckerna - men jag klarar inte av att bara ta höjdpunkterna. Då blir Bibeln urvattnad.

En annan sak i sammanhanget är att Gud står över allt. Därför borde han veta vad som är bra för mig och för mänskligheten i stort. Kristen tro handlar också om underkastelse. Det ordet passar inte in i vårt samhälle, men jag tror inte mindre på det för det. Att säga att Gud inte vet vad jag mår bra av är att säga att jag känner mig själv bättre än den som har skapat mig, tänkt ut hur jag ska vara för att bli jag och som alltid har varit med mig och är med mig alla dagar till tidens slut.

Till sist ska jag bara säga att det är svårt att leva nära Jesus om man struntar i hur man lever och bara tänker på det man själv vill göra i sitt liv. Min erfarenhet är att ett sådant levnadssätt leder bort från Jesus, och därför strävar jag efter att leva som han vill istället (vilket absolut inte är lättare på något sätt).

Mycket bra!

När man försöker förklara detta har folk dock väldigt svårt att förstå skillnad mellan att vara homosexuell och att leva ut det. De ser det som personangrepp, och det kan jag förstå, men jag skulle önska att fler ville förstå hur vi tänker. Som det är nu så är alla så fientliga och det blir så mycket svårare att diskutera med folk som inte är öppna för vad jag har att säga.

Och ändå, när man räknar efter med hur många som var där - jag räknar med 5000 för enkelhetens skull - blir det 150 kronor per person. Det kanske är mer än vad många ger i kollekt vanligtvis, men det är inte uppseendeväckande mycket egentligen. Man kan uträtta mycket, så länge man är tillsammans.

Jag tror att man inte ångrar kunskap. Oavsett hur tung den kan kännas att bära så är det ändå värt det.

Ett fotoförbud skulle väcka starka känslor. Människor vill ju föreviga så viktiga händelser. Den enklaste lösningen vore att en människa kan få fota lite diskret och sedan sprida sina bilder. Så har brudparet gjort på många bröllop jag har varit på, till exempel. Jag tycker faktiskt att det är viktigt att komma ihåg att det centrala i ett dop eller ett bröllop är inte att få fina bilder till familjealbumet utan att Gud faktiskt gör någonting. Det är lätt att glömma bort i ett fotoståhej.

För det första funderar jag en del på om det är moraliskt riktigt av mig att ta betalt över huvud taget. Jag tycker att kyrkan skulle må bättre av färre anställda och ett större medlemsengagemang. Varför tar jag då själv betalt? Jag arbetar ändå i min hemförsamling. De som gör kyrkkaffet (nu har vi tyvärr sällan det, men när det händer) får inget betalt. I och för sig så är det rådande praxis att betala sina musiker inom Svenska kyrkan och det finns pengar avsatta till det, men jag vet inte om det rättfärdigar det. Dessutom blir min gudstjänst störd när jag är i tjänst. Mitt fokus ligger på att tjäna andra och inte att jag ska få möta Gud. Och ingen tvivlar på att ge prästen betalt. Men det ligger ändå där och gnager.

Jag tycker också att det blir komplicerat att spela på dop och bröllop. Det blir ofta ganska lamt. Jag har lärt mig mer och mer att inte döma folk, men jag kan inte låta bli att undra vad det blir av löftet att till exempel fostra sina barn i den kristna tron. Alla dopföräldrar gör inte det. Samtidigt som jag tycker dop är fantastiskt fint kan jag inte låta bli att tycka att det är tråkigt att kyrkan inte kommer att se röken av föräldrarna förrän nästa barn ska döpas. Jag vet att det inte är så här enkelt. Jag vet att många tänker och tvivlar på Gud och jag vet att man kan säga att det är bättre att de kommer till kyrkan en gång än ingen gång. Jag vet att jag dömer människor när jag skriver det här, men det ligger också där och gnager. Vad sysslar vi med egentligen? Varför godtar vi att föräldrarna ger ett löfte de inte tänkte hålla? Och ändå är det likafullt någonting som Gud gör i det där dopet, oavsett vad föräldrarna sysslar med. Jag får trösta mig med att ungen blir döpt trots sina ickekristna föräldrar.