Bibeln

Nu ska jag försöka göra ett riktigt genomtänkt inlägg. Det blir nog inte det lättaste, men jag ska göra mitt bästa.

En god vän till mig skrev på sin blogg (torstenborsten.blogspot.com) att hon inte orkar bry sig om alla regler som finns i Bibeln utan gå på vad hon själv känner. Resonemanget är ungefär att Jesus säger att man blir räddad genom sin tro och inte på grund av sina gärningar och därför kan man göra saker som Bibeln inte tar ställning för (till exempel att flytta ihop innan man gifter sig eller att skilja sig).

Jag tror att det är viktigt att ta med i beräkningen att Bibeln är skriven för 2000 år sedan och att vissa delar är ännu äldre. De levde i ett annat samhälle då och vi kan inte göra allt precis som dem. Samtidigt tror jag att Bibeln är inspirerad av Gud (2 Tim 3:16) och då kan jag inte kasta den på sophögen därför att den är svår att förstå. Kristendomen är en allt-eller-inget-filosofi. Antingen finns Gud eller så finns han inte. Antingen har vi gått på den största bluffen i världshistorien eller så är vi räddade till evigt liv. Antingen är Bibeln Guds ord eller inte. Om Bibeln är Guds ord till människan - vilket kristendomen alltid har trott - så borde vad som står där få stor betydelse för våra liv. Om Bibeln inte är Guds ord kan man strunta i det. Om Bibeln delvis är Guds ord men också innehåller en massa saker som människor har tagit med utan att Gud ville det och saker som inte gäller länge så har i alla fall jag problem. Hur vet jag vilka russin jag ska plocka ur kakan? Hur vet jag vad jag ska lita på i Bibeln och inte? Jag har hört att det som Jesus säger måste ju åtminstone vara från Gud. Då kan jag stryka mycket av det som står i Bibeln, för Jesu repliker är ganska få. Det alternativet som jag kan leva med är att Bibeln helt och hållet är Guds ord. Man kan inte rucka på vad som står där. Vi ska självklart inte stena folk som jobbar på söndagen - i Nya testamentet upphävs lagarna i Moseböckerna - men jag klarar inte av att bara ta höjdpunkterna. Då blir Bibeln urvattnad.

En annan sak i sammanhanget är att Gud står över allt. Därför borde han veta vad som är bra för mig och för mänskligheten i stort. Kristen tro handlar också om underkastelse. Det ordet passar inte in i vårt samhälle, men jag tror inte mindre på det för det. Att säga att Gud inte vet vad jag mår bra av är att säga att jag känner mig själv bättre än den som har skapat mig, tänkt ut hur jag ska vara för att bli jag och som alltid har varit med mig och är med mig alla dagar till tidens slut.

Till sist ska jag bara säga att det är svårt att leva nära Jesus om man struntar i hur man lever och bara tänker på det man själv vill göra i sitt liv. Min erfarenhet är att ett sådant levnadssätt leder bort från Jesus, och därför strävar jag efter att leva som han vill istället (vilket absolut inte är lättare på något sätt).

Kommentarer
Postat av: torstenborsten

Jag förstår din poäng och håller med till stor del. Men jag tänker ändå att Gud har lagarna för att skydda oss, för att han vet bäst, men vad är det som är farligt med att faktsikt vilja leva ett lyckligt liv? Då menar jag alltså att flytta ihop med någon man älskar eller skilja sig med någon som uppenbarligen inte är en god man/hustru. Hur kan Gud tvinga mig kvar i ett äktenskap som jag inte mår bra av?

Man behöver ju inte strunta i hur man lever eller att efterlikna Jesus bara för att man handlar så?

2009-08-05 @ 16:50:04
Postat av: moderator :)

2009-08-05 @ 17:09:58
URL: http://enkristensbekannelser.blogg.se/
Postat av: moderator :)

Handlade först och tänkte sen innan.

Jag tror att det är svårt att prata generellt om så individuella fall. Det finns inga universalregler när det gäller relationer. Jag tänker att riktlinjen är det som står i Bibeln, men att det inte går att säga att någonting är statiskt. Till exempel skulle jag inte säga att en kvinna som blir slagen av sin man inte får skilja sig.



Å andra sidan tror jag också (det gör säkert du med) att många äktenskap går i kras för lätt. Man ger upp för tidigt, helt enkelt. Jag vet inte om jag tror på den romantiserade bilden av äktenskapet med att det finns en person i hela världen som är så rätt att jag måste leva med honom. Jag tror att det alltid blir en del skavanker men att man kan leva med dem om man bestämmer sig för det. Inte för att jag är gift, men jag har en känsla av att man kan reparera de flesta äktenskap.



Och det där med att efterlikna Jesus: om man gör det lyssnar man efter vad han vill. Oavsett vad det blir. Man gör inte alltid så, men det är ändå det man strävar efter. Det är klart man kan vara kristen och följa Jesus även om man bor tillsammans med nån man inte är gift med eller är skild (se bara på alla skilda präster!). Jag tror dock inte att det är meningen när man gifter sig.



Jag märker att jag låter lite moraliserande. Det är så svårt att skriva om sånt här utan att döma.

2009-08-05 @ 17:18:18
URL: http://enkristensbekannelser.blogg.se/
Postat av: SOFIA

kikar förbi! djupt inlägg och väldigt intressant :)

2009-08-05 @ 17:28:18
URL: http://elodia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0