Tystnaden
När jag var på Oasläger första gången tyckte jag att den egna tiden med Gud var lite konstig. Jag ville väl utnyttja den egentligen, men ingen annan gjorde det så jag vågade inte riktigt. Jag tyckte bättre om när vi sjöng lovsång alla tillsammans. Jag önskade hela tiden att jag skulle ha en sån församling jämt och trodde att de som verkligen var kristna hade det så hela tiden. Därför hajade jag till när en av ledarna sa att hon önskade att det kunde vara så bra varje söndag hemma i hennes församling.
Nu uppskattar jag verkligen tystnaden. Jag uppskattar att sitta ensam och tänka. Allra bäst tänker jag utan musik. Jag behöver bara papper och penna. Jag tror att Gud låter sig hittas på riktigt i tystnaden. När man verkligen tänker efter. Man förstår mycket på Oas - jag hade aldrig velat vara utan det - men den verkliga prövning kommer när man tvingas vara tyst och fråga sig vad man tror. Jag älskar den ibland hysteriska lovsången på Oas, men jag har lärt mig att älska tystnaden. Tack Gud för det. Du är bra.
Kommentarer
Trackback
