Att be till någon - eller inte?
Jag fick en kommentar på förra inlägget om att det inte är så lätt att be om man känner att man bara ber ut i tomma intet.
Det är väldigt sant, och det är en ytterligare orsak till varför det är så svårt att be.
När jag har haft mina "böneperioder" har jag ofta upplevt en puckel. Först känns det som om ingen hör, men när man kommer igång så känner man sig inte ensam längre.
Men fortfarande har jag problem med att Gud ofta är så diffus. Man vet inte om man ber till honom eller om allt bara är ett hjärnspöke. Det gör mig illa till mods många gånger.
Kommentarer
Trackback
