en kristens bekännelser

I Svenska kyrkans ungas medlemstidning Troligt frågar de tio ungdomar exakt den här frågan. Ingens svar innehåller Jesus. De nämner gemenskap, att vila i Guds famn och att gå i kyrkan på stora högtider. När de får lista vad som är viktigast med att vara kristen väljer 8 av 10 att vara snäll mot andra. Två väljer att gå i mässan. De andra alternativen var att be, att läsa Bibeln, att tänka på miljön och att omvända varandra. I och för sig går det inte att rangordna sånt här, för alla de här sakerna ingår i ett kristet liv. Vad jag dock blir lite oroad över är att de här ungdomarna inte verkar ha upptäckt att kyrkan inte bara står för de kristna värderingarna utan också för det kristna budskapet. Den kristna gemenskapen är viktig, men när man ska kategorisera kristen tro tycker jag det är ännu bättre om man kan ta fasta på vad som är unikt för kristendomen istället för att ta något som alla vill vara. 

Samma trend märks när de svarar på hur det märks att Svenska kyrkans unga är en kristen organisation. Några tycker inte att det märks och de som ändå märker av det tycker att det är för att alla får komma som de är. Att man får vara som man är är positivt, förstås. Men borde inte det kristna märkas på andra sätt också? Det är i och för sig några som tar upp att man är i kyrkan, men få nämner Gud.

Lite senare i samma tidning frågar de tre personer om varför man ska vara medlem. De svarar för att kunna påverka en organisation med barn och unga. Varför går de inte med i scouterna eller en teaterförening då? Står Svenska kyrkans unga verkligen inte för nåt annat än demokrati?

Vad jag vill ha sagt är att kristen tro och en kristen gemenskap borde vara mer än att man får komma som man är och att man hittar en bra gemenskap.